Igår kom dagen som jag har fasat för i närmare ett år. Djungeltrumman satte igång och jag fick veta saker som jag både ville och inte ville veta. Jag kan fortfarande inte fatta ,vill inte vill inte vill inte! Chocken har fortfarande inte lagt sig. Sov två timmar inatt så det känns fortfarande som igår är idag. Total ångest när jag insåg att den lilla tanken som fortfarande legat och pyrt nånstans i mitt huvud men som jag förgäves velat begrava,        är faktiskt död nu.
Det kommer aldrig bli.



Gammal kärlek rostar, vittrar sönder och försvinner ut i tomma intet.


Jag är guld värd.