Vem har inte faniserat om att sova på en öde strand nångång. Titta på solnedgången tillsammans och bara chilla.

Jag har gjort det och såhär såg det ut.



Ser det mysigt ut kanske? Det var det INTE kan jag lova. Döda havet, inte ens sanden var levande så vi sov på stenunderlag. Jag har aldrig i hela mitt liv frusit så mycket och jag har aldrig uppskattat skedställningen så mycket som just då -med hanna.

Resten av dagen såg dock ut såhär med en liten bergsvandring och bad i laguner.



Kom att tänka på lite Israel minnen när jag lyssnade på The Eagles och Hotel California. Den låten kommer jag för alltid förknippa med Israel och den sköna mentaliteten på kibbutzen trots att jag hört låten hundra gången innan.

Ang Kramis killen så blev det inget. Känner att det är slöseri med tid att jamsa på fram och tillbaka med en kille som inte ger mig nånting. Jag tror han blev lite förvånad över mitt nej så nu har vi bytt msn så vi kunde "prata" lite.

Summan av kardemumman är att det är bra att säga nej ibland och att det inte är så mysigt som man kan tro att sova på en strand.