Idag har jag varit krasslig och passat på att göra viktiga saker som att deklarera. Handlat nyttig mat för över femhundralappen och promenerat med Elin, Gabi och söta Lotta.

Idag när jag satte mig framför tv:n och svor över alla dessa jävla ordleksprogram zappade jag vidare och hamnade på UR. Jag hörde den välbekanta hebreiskan och en kvinna pratade om Israels självständighetsdag och hur kluvna vissa judar är när det handlar om utdrivningen av Palestina.

Jag saknar att vara i ett land där jag inte fattar ett jota av vad folk runt omkring mig säger. Då får man bara vara i sin egna värld utan att höra fragment av meningslösa konversationer människor emellan. Sen finns det givetvis gånger man vet att folk pratar om en och skulle mer är gärna vilja förstå, och då dra av en kaxig replik tillbaka.

Ibland önskar jag att jag inte var så svensk som jag är. Jag tar inte för mig som jag ibland borde göra. Jag säger inte vad jag tycker och tänker i vissa situationer för att jag är konflikträdd. Jag tackar för mig alldeles för mycket..tack för senast, nä men tack själv. Och tack för god mat, ja men tack för gott sällskap nä men tack tack du och tack tack själv. Självklart ska man tacka för sig, det tycker iallafall vi svenskar men det finns ju inget stop på det hela.

När vi köar tycker jag också är så roligt för man vill gärna stå en meter bakom personen framför så det knappt ser ut som att man står i kö. Jag vet själv hur irriterad jag blir när någon står och flåsar mig i nacken på ica och försöker smygkolla på min kod.

Jag är och förblir en riktig svenne trots mitt finska påbrå som endast gör sig påmind när det kommer till snapps och att basta.

Imorron är det sista april.

Baj