Jag får alltid städryck på nätterna och mina grannar må ju tro att jag är en aning galen. Inte så att jag ställer mig och damsuger klockan två på natten men diska kan jag göra och igår blev det även fyra (!) vändor ner till förrådet.

Har bara pulat in allting onödigt i klädkammaren sen jag flyttade in igen så dörren har knappt gått att stänga men nu kan jag njuta av min walk-in closet igen.

Jag känner att jag skulle vilja rensa ut så mycket. Inte bara saker men också jobbiga funderingar. Kan man rensa hjärnan? Eller hjärtat? Isåfall skulle jag vilja göra det. Av allt som händer så antar jag att man blir starkare och kanske en bättre människa av att göra vissa misstag. Fast å andra sidan tror jag man skulle må minst lika bra av att slippa hälften.

Igår läste jag en av mina favoritbloggar men som jag mer och mer börjar irritera mig på. Den är så sockersöt och präktig att jag numera nästan bara mår illa av den men ändå fortsätter jag besöka den typ fem gånger om dagen. Personen skriver i pricip hur hon inte kan förstå hur man kan vilja leva sitt liv som singel och "supa bort" sitt liv när man kan få det ultimata istället, dvs familjeliv.

Jag tillhör isåfall i kategorin som gör det. Jag lever livet och super bort mitt liv i hennes och kanske många andra människors ögon också. Såklart vill jag inte vara singel i hela mitt liv men kan inte förstå denna blindhet.

Jag förstår att livet förändras drastiskt när man skaffar barn men glömmer man då genast bort att man hade ett liv innan också som inte var fyllt med amning och bajs.

Jag kommer bli en asbra mamma en vacker dag när jag har landat i mig själv. Då kommer jag inte svära över andra barnvagnar mitt i ingången på H&M och mammor som säger "Meeeeen åååååååå vad längesen, så stor han har blivit!!!!"

Men som det ser ut framöver tänker jag fortsätta slösa bort mitt liv, ligga runt och vara allmänt ung för dagen när jag inte kan det längre är inte långt borta.