Ja det är precis vad som händer. Jag 23 år, bor hemma hos mamma, arbetslös för tillfället och singel. Jag bestämde mig att inte gå ut den här helgen och eftersom jag vet att jag har ingen som helst disiplin så fick min lillasyster vara hemma med mig så att jag inte kan gå ut. En enda helg som jag inte är ute och jag känner ångesten komma krypande men vad missar jag egentligen?

Nyss kom min lillebror hem med sin tjej och en tjejkompis till henne plus en kompis till min bror som för övrigt är het men det får man inte lov att säga för ungen är bara 18 år!! Dom fyra sitter nu nere på Markus rum och sjunger singstar tillsammans och matilda vill också vara med så nu sitter jag helt ensam under en filt och kollar på "dagispapporna" HJÄLP MIG! Jag blev just precis påmind om hur patetisk jag känner mig.

Men varför???? Känner jag mig patetisk för att min lillebror har varit ihop med sin ickesöta flickvän i 2år och han bara är 18 år och deras förhållande kommer aldrig att hålla..been there hehe Eller har jag intalat mig själv för många gånger att jag är ju en "lycklig singel" fast jag inte är det. Vill jag ha en pojkvän?? Mitt huvud skriker nejnejnej förfaan men mitt hjärta som har så mycket kärlek att ge säger JA varför inte? Jag vill väl också komma hem till någon. En person som säger "Godmorgon älskling, vill du ha kaffe på sängen"

Vet inte vad min poäng med detta drabbel är men iallafall. Hej jag heter Mikaela och jag är singel, HEJ MIKAELA