Idag är det ett år sedan jag mamma och Matilda åkte till djursjukhuset och avlivade Smulis. Min söta snuttande kissemisse. Jag kommer aldrig glömma hur jag kände att han visste att nu är slutet nära. Han brukade aldrig vara så lugn när han var tvungen att åka bil. Det hände inte så ofta så han var inte van.

Veterinären kom in och gav honom en spruta rätt in i hjärtat och jag fick hålla i honom. Han ryckte till men ville inte släppa taget och somna in. Efter ännu en dos slutade han andas.

---

Helgen har varit relativt lugn. Fredagen skulle jag spendera i Brunflo men mamma åkte till Ö-vik och brorsan skulle ha festiviteter hemma. Så jag stannade i stan och donade lite och tog det lugnt. Fick ett litet bootycall vid ett och tänkte när jag låg där i min pyjamas, håret i en knut på huvudet, fetaste finnen min kind någonsin skådat som jag förgäves försökt torka ut med diverse preparat och orakad på de nedre regionerna. Orkar jag? Man har ju svirat om förut på mindre än fem minuter inklusive en raggardusch samt trimmning. Men jag avböjde, hur kommer det sig? JO jag har blivit FÖR bekväm och tråkig.

Igår var det Fääst i Brunflo för Veronica som fyller år på tisdag. Det fanns mat till lätt femton personer trots att vi var bara fyra men riktigt gött var det och med ananaspaj till efterrätt.

Hittade till G3 där jag fann en återuppstånden vän. Det kändes oerhört skönt att få prata ut och ställa honom mot väggen litegrann. Jag behövde verkligen få säga vissa saker och nu känns det som en rejäl tyngd lyfts från mina axlar.

Har precis sett klart på filmen Ps i love you. Men vilken bölfilm?! Jag är helt svullen runt ögonen men den var så fin. Jag gillar egentligen inte filmer som inte slutar lyckligt men det blev ändå lyckligt på sätt och vis.

Godnatt ♥