Jag har varit hemma i 1,5 vecka varav fyra dagar spenderades i Umeå. Sen i måndags har jag bara legat i min lägenhet och plöjt igenom alla avsnitt som jag missat av Andra avenyn och The Hills. Jag har verkligen längtat efter att bara få vara men nu är jag rastlös!

Tänkte hela eftermiddagen idag att jag skulle ta mig själv i kragen och ta en promenad. Ett avsnitt till, åhh vad gött det är att ligga i soffan. Ett avsnitt till, vad trött jag börjar bli. Jag kan gå imorron istället men i helvete heller. Klädde på mig (hade fortfarande morgonrocken på) hittade varken mobilheadsetet eller vantarna. Varför alla dessa motgångar?! Dom är inte stora men många bäckar små. Hittade headsetet i sängen (?) och tog ett par strumpor som vantar. Tänk så bra det hade varit om det jag letade bara låg framför mig. Då hade jag sluppit bli irriterad över min extremt stökiga lägenhet, fem norge kilon som aldrig kommer försvinna, röfejsets jävla vanor mm mm.

Det var tråkigt att gå och jag kände direkt av krabbhostan när jag blev andfådd. Vad kul det känns att kanske ha sabbat mina lungor för livet.

I Måndags var jag på arbetsintervju. Ett jobb som jag egentligen inte vill ha men jag tror att jag gjorde rätt bra ifrån mig i allafall. Jag måste ju ha en backup om jag inte kommer in i Göteborg. Kvinnan som intervjuade mig var väldigt trevlig och det första hon sa när vi satte oss ner på hennes rum var "Jaha Mikaela, har läst ditt cv och ser här att du har haft mitt drömjobb!" Döm om min förvåning men jag frågade vilket av alla mina stimulerande jobb det kunde vara, eniroslav kanske? Näe det visade sig att hon bara ääääälskade att slå in julklappar och precis det har jag jobbat med, alltså som julklappsinslagerska.

Det här var inget vidare comeback inlägg.