Det har varit en hektiskt tid för min lilla hjärna den senaste tiden. När jag var i Stockholm i början på juli fick jag reda på att jag kommit in på Malmö Högskola. Wihoo tänkte jag då. Fattade inte riktigt och tänkte att ja det är länge dit...Vilket det inte är!

Jag har funderat och funderat, pratat med mina vänner och familj och kommit fram till att självklart ska jag åka. Allt har ordnat sig med boende (vilket jag trodde skulle vara skiiitsvårt) och transport ner. Min snälla pappa kommer köra ner lite grejer till mig för jag får ju bara ta med mig 20kg på flyget. Det är ju hela mitt liv vi snackar om och då är 20 kg inte mycket!

Jag har min vän Johanna i Karlskrona som inte är jättelångt från Malmö och Katrin som är en bekant från gymnasiet som ska hyra det andra rummet i lägenheten på möllevångsgatan mitt nya hem.

Det känns spännande och skrämmande att börja skolan igen. Kommer jag trivas? Tänk om jag inte får några kompisar? Hur ska jag hitta?

Mikaelas personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa Mikaela:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Jag har som många andra en del oavslutade män i mitt liv. Ett par av dom har återanvänts x antal gånger men kan inte användas till mer än så. Just nu sitter jag i Norge och har inget att varken återanvända eller något nytt att utforska. Det har resulterat i nasty sexdrömmar där jag både varit prostituerad samt nära att sätta på Martin Haake. Uppkastning? JA! Mina drömmar spelar mig spratt efter spratt.

På juldagen träffade jag en kille hemma som jag trodde det bara skulle bli whäm bäm thank you mäm med men han var envis med sina sms. Dom kom inte bara nattetid och till och med på vardagar. Vi träffades en gång hemma i Brunflo när jag bodde hos mamma i julas. Jag åkte till Brasilien och han smsade. Jag svarade inte, alldeles för dyrt.

Jag blev dödssjuk när jag kom hem och låg sängliggande en vecka ungefär och fick ställa in en träff med honom. Blev lite bättre och hade äntligen fått tillbaka min lägenhet. Vi gick ut och gick, möttes på frösöbron och gick runt frösön. Ganska långt blev det och sen skulle han följa mig hem. Snopen jag blev när han sa tack och hej redan vid porten och allt blev pinsamt. Vill han bara vara min polare eller? Jag fattade ingenting.

Jaja vi träffades en gång till efter det i början på mars. Han kom förbi med kinamat och eftersom min dvd var sönder fick det bli dirty dancing på teven istället. Han klagade då inte och jag fick till och med massage.

Efter det har vi inte träffats men hörts ganska regelbundet på msn.

I söndags kom överraskningsbomben.

Han frågade vad jag skulle göra och jag sa att mina huskompisar skulle på bio men att jag skulle njuta av ensamheten i två timmar och kolla på en film. Vad mysigt det skulle vara att vara där med dig, fick jag till svar. Ja du är välkommen alla dagar. Hmm ja kanske det. Eller vad skulle du säga om att jag kom till Trondheim så skulle vi kunna träffas där? Jag lite lätt förvånad men jag svarar att det skulle iofs vara ganska skönt att lämna ön ett tag. Då säger han att han har ett förslag. "Jag betalar flygbiljett till dig och hotell för oss i Stockholm om du vill göra mig sällskap"

Det här har aldrig hänt mig förut och jag kan inte låta bli att bli lite feministisk och tänka att jag kan faktiskt betala min egen biljett, sådeså! Men sanningen är att det skulle jag aldrig göra för det är inte värt det. Tänk så mycket jag kan shoppa för dom tusenlapparna i Thailand.

Det som spädde på det feministiska upproret inom mig var att han även sa "Om det blir så att du missar en arbetsdag så kan jag ersätta dig" Vad ska det betyda egentligen? Om jag missar en arbetsdag för att åka och träffa honom så ska han betala mig? Som om! Jag tror han uttryckte sig lite klumpigt och så är han ju man. En man som har pengar.

Jag sa att jag skulle sova på saken. Hanna ringde i förrgår. Hon ringer alltid precis när jag behöver höra hennes kloka resonemang och hon sa "Mickan, jag brukar ju vara den som säger nej men när det gäller det här så säger jag ja åk för faan"

Nån mer?

Ja förra helgen var vi lite sega och bestämde oss för att inte festa. Jag och Linda hade planerat en filmkväll och svulla en liter glass men det skulle snart  till att ändras.

Malin och Amanda skulle dra till Fillan med dom andra tjejerna men så vid elva tiden väller det in 25 polacker helt oinbjudna! Knackar inte ens utan kliver rätt in och drar upp sina vodka flaskor. Jahopp och där sitter vi i soffan och ser mindre glada ut.

Jag drack nån öl för att inte verka helt mongo men vid två orkade jag inte med taffliga killar med manboobs som försökte få kroppskontakt på sitt sätt genom att be en spänna musklerna och sen garva och säga "You very strong, very strong girl" Så jag tackade mig själv att jag var så fräck att jag tog ett eget sovrum och gick och la mig.

Bronsmunk- Here i come

Förra veckan promenerade jag till jobbet i vanlig ordning och till min förtjusning ser jag män i uniform stå utanför Hitramat. Jag hade hört nått dagen innan om en militärträning men visste inte att dom skulle stå och kontrollera legitimation när man kom på morgonen.

Jag kom fram helt svettig och förjävlig som man ser ut klockan halv sju på morgonen och ska rensa krabbor i 9 timmar. Legitimation? Hade inget med mig men visade upp mitt inloggningskort så jag fick komma in. Vid dörren står det fyra militärer till och två gångar. Jag övervägde snabbt och tog den gången där den hetaste killen stod. Leg? Nej fortfarande inte flirt flirt. Ok ha en fin dag och glöm inte legget imorron. Nä jag loooovar.

Dagen efter var jag ju tvungen att kleta på mig lite mascara för typ femte gången sen jag anlände till den här ön för att se någorlunda ut.

I fredags efter jobbet var jag till Kajentjejerna som består av två östersundstjejer och två andra tjejer från Hälsingland. Dom bor hur fint som helst precis vid havet och dom har bastu. Basta basta basta och sen bada, drack nån öl och sen for jag hem till Bakkan.

I lördags hade vi återigen fest hos oss men den festen var iallafall planerad. Malins kompisar som jobbade här förra året är här och hälsar på. Festen blev galen och jag kände mig helt malplacerad. Folk söp, gick inne med skorna, kastade glas på golvet och spydde. Är detta normalt???!!! Jag har haft en hel del fester hemma i min lägenhet men aldrig har det ens varit i närheten av hur det såg ut i huset i söndagsmorse. Och sen har dom mage att säga att svenska fester är så "tysta"

 Att "gå ut" existerar inte här så chansen att träffa folk som inte jobbar på fabriken är i stort sett minimal. Hemmafester tycker jag är mysigt när man känner alla och har nånting att prata om men här är det det enda alternativet.

Andra tråkiga nyheter är att Emelie ska åka hem om ca två veckor och inte komma tillbaka. Jag och Linda stannar tillsvidare.